För drygt 1000 år sedan upptäckte en okänd äventyrare staden Gigantua och dess hjärta. Denne fann fantastiska skatter och utropade sig till Kalif av Gigantua och att all form av handel var öppen, men att ingen fick skada staden eller störa handeln.
Kort därefter började folk av olika slag att strömma in. Allianser slöts, artefakter hittades och stadsdelar togs i besittning. På något sätt slöt kalifen ett avtal med det vildsinta Örnfolket som årligen skickar en tribut på 1000 av sina främsta krigare för att bilda kalifens garde.
Magiker och religioner flyttade sakta in. Kalifen krossade flera kuppförsök med förbluffande makt.
Nuförtiden har staden flera miljoner invånare i ett komplicerat ekosystem baserat på missuppfattningar, kompromisser, handel, våld och kontanter. Kalifen ses av många nästan som en gud, så även på många platser runt om i världen.
Inga gudar får vistas i Gigantua, därför agerar kulter och halvgudar i deras namn.
Långt bort har något kallat de gråa bardernas uppror samlat stammar och civilisationer, deras agenter är redan på plats i staden. Korståget vill avsätta kalifen och utropa en av de sina som kalif av Gigantua. De skyr inga medel och har slutit pakter med de vidrigaste av makter. Detta är något som oftast avfärdas som helt meningslöst av Gigantuas befolkning.
De alviska klanerna flyttade alla in under de senaste 800 åren. Då det är olagligt att vistas i staden i över 100 år är det svårt att hålla en klan fungerande långsiktigt. Men det kan vara värt besväret. De kommer från väldigt olika och avlägsna platser, med ytterst varierande seder och stil. Gemensamt är deras hänsynslöshet och förmodade rikedom i kontanter och artefakter.
Norra Gigantuas gruvschakt har öppnats av en allians av tre dvärgklaner och ett otal dotterklaner. De har redan skördat enorma rikedomar i järn, juveler och magiska material. Infödda dvärgar drillas hårt och ingår sedan i försvarsgarden, där lär de sig ett hantverk samt bevakar gruvans, klanens, gardets eller sitt eget intresse. Skickliga hantverkare bjuds in från avlägsna dvärgnationer, så det är inte ovanligt att unga dvärgar tränas av de främsta mästarna.
Människor från världens alla hörn har hittat till staden, tagit med sin kultur och förökat sig. Det rör sig om alla former och färger. Allt från pulp-fi högutvecklade kulturer till knappt skrivande eller räknande 30-generationens elddemonsdyrkande träskjägare. De är oftast driftiga och måna om sin beväpning.
Orcher skeppas in i kullar vid riktigt låg ålder. De säljs som vakter eller krigare. Ibland kommer avelsorcher i staden undan, så här och var existerar orchkontrollerade områden. Den frifödda orchen är en överlevnadsmaskin i staden, men den har alla odds mot sig. Orcher dras ofta in i kriminalitet, och de utnytjas ofta till farliga uppgifter. Från orchfästena har det på senare år börjat komma rykten om mekaniska kroppsdelar och fruktansvärda förbannelser.
Den gäspande drakens folk har sakta ynglat fram en närvaro. De är segregerade efter sina ätter. Den gyllenfjällade varianten är för tillfället störst, tätt följd av de röda och de svarta. Även här råder stora kulturella skillnader. Men de är alla starkt knutna till elementen de härstammar från. Gemensamma drag är dock misstänksamhet mot icke-drakoniter och en stark tendens till lättja. Den vitfjällade stammen dyrkar en av sina honor. Hon påstås vara enormt stor, besitta enorm magisk kraft och kallas för Ishäxan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar