In Memoriam: Love Lövgärde.

Turen tog slut för den äventyrande pojkspolingen från Svartebarka.

Som fri mutant strövade, äventyrade och skövlade grabben sig fram genom Pyrisamfundet med omnejd. Med goda och onda vänner vid sin sida besegrade han gangsterklaner, rövarband, zonmonster, antipyriska agenter och superläskiga dödsmaskiner från förr.

Han kröp, kravlade, smög, lurpassade, strövade, släntrade, ragglade, svimmade, simmade, sprang, zikzakade, duckade, backade, flydde, stormade och dessutom drog han hem nog med slantar för att överleva.

Han fyllde sina fickor med fornfantastiska ting. Behärskade Laser och Maser. Testade allt från Cigg till Blå Koffa via Träsksvamp och Heroin. Tackade aldrig nej till ett stop. Var Psipo på spåret. Reste genom himmel och moln i Pirits första Aerosfär. Utforskade den mest outforskade vildmarken. Han bytte namn till Ove. Sålde Doggarna åt massorna på jubileumsnatten.

Ja, Love var en enkel skogsvaktarson som under sina två kanske tre sista år i livet fick se och uppleva de mest fantastiska och fruktansvärda ting.


Navelskådande:
Planen med Love var från början (ungefär 18 månader sedan) en pigg och glad snubbe som skulle predika nyckterhet och sakta men säkert börja kämpa politiskt för mutanternas sak.
Han var ett muterat rådjur, Upptäcktsresande.
Mutationerna blev Superb hörsel, vilken har räddat Love och gruppen oändligt många gånger. Sprinter, att vara snabbast med grotesk marginal är aldrig fel och att fly är en livsstil. Blixtsnabba reflexer, se "sprinter" och fundera på hur många laserstrålar det flinande rådjuret kommer perforera dig med innan du når din Skarprättare. Gräsmage, Ett rådjur käkar buskar, skog och blad. Riktningsknöl, jepp, fem mutationer, ojoj, aja, det var svårt att välja mellan stil och användbarhet (denna och gräsmage) så SL löste problemet, riktningsknölen sitter i Loves knä och har varit tokigt praktisk.

Det faktum att jag inte tog naturligt vapen: horn ledde till att jag påstod att Love inte hade några horn "bara små knoppar", ett faktum gruppen inte glömt att påpeka ofta nog, det blev en stor manlighetspryl för Love.

Sedan var jag ju klok nog att ta en defekt. Att Love blir paralyserad om han får starkt ljus i ögonen. Smaksak.

Inget fokus på strid i färdigheterna, lade "ganska mycket" på första hjälpen, för jag trodde mig veta att en figur i gruppen (jag hoppade in i en grupp som redan hade börjat spela) var skadad. (In i spel, bla bla, rulla första hjälpen, misslyckas, "jag vet var ni kan hitta en läkare", suck, ingen hjälte)

Och i spel så går ju inget som planerat. Ut på äventyr, märka att sprit inte är så farligt (tack dåligt sällskap, äventyrare och liknande) börja dricka. Inte så mycket fokus på politik tidigt i kampanjen, så fokus hamnar på att lära sig puffror och samla viktiga bekanta. Mellan äventyren plockar han disk på det lokala fiket i Pirit. Sedan pang på, rakt in i Kollegiet För Bättre Vetande, stiga till ordförandeposten och sedan Slam Bam vidare i kampanjen.
Killen blev en nedsupen och jagad drogberoende äventyrare och revolverman med akademiska diplom och dåligt säljande "självbiografisk" roman.

Jag är nöjd.

Slutsats?: Mutant: Undergångens Arvtagare är riktigt underhållande.

Men kampanjen är inte över. Vad ska jag spela nu?